I Stockholm!

Nu är vi hemma i vårt hus utanför Stockholm. Allt har gått bra men vad mycket saker vi har... Bilen var galet full (utöver det andra lasset som också gick), sista biten satt jag med en julbock i knät. Av nån oklar anledning hade den inte lagts i nån kartong. 

Och sen det här med att flytta in i ett redan fullt hus. Inte det lättaste. Men vi rensar och rensar och rensar. Några kassar har åkt till återvinningen, flera kassar med fick åka med vändande bil till Polen och två stora sopsäckar med leksaker har flyttat till en flyktingmottagning. Men det tar ändå aldrig slut! 

Alla är dock glada att vara hemma, och det bästa av allt är den nya lekstugan och att kunna leka ute på tomten. Nu hoppas vi bara på lite högre temperaturer! 


Vi vinkar hej då till Polen! 


Kom hem till en jättefin lekstuga. 



Och har en del att packa upp....

4-åringens oro

Snart sommarlov. Dags att packa ihop och åka till blåa huset. Men ska vi åka hem sen? Till det här huset? Och skolan då, vi kommer väl tillbaka sen? Nej hjärtat, det gör vi inte. När det är dags att börja skolan igen så blir det på en annan skola. Tårarna kommer och hon säger att hon kommer ju missa dom så mycket (ja, vi gör svenska av engelska verb hemma hos oss ganska ofta). Jag kramar och lovar att det kommer bli bra. Men mamma, du har ju dina kompisar där, och din mamma och pappa. 
 
Hjärtat, du har också din mamma och pappa där. Var som helst i världen. Jag lovar. Och jag lovar att vi hittar nya kompisar. Och de gamla finns där, bara på ett annat sätt. 
 
Hjärtat brister. 
 
 

Ännu en sista gång...

Det blir många "sista gången" nu... Sista gången i en viss park, sista gången på en restaurang, en affär.. Sista gången vi träffar någon vi gillar. Inte sista gången som för alltid, men här som boendes i Warszawa och som en del av vår vardag. 
 
Igår åt jag middag hos en vän som jag lärt känna vårt sista år här. En vänskap som betytt väldigt mycket under en tuff tid. Vad glad jag är att jag träffade henne och jag vet att vi kommer hålla kontakten, även om det blir på ett annat sätt. 
 
I taxin hem tittade jag ut i Warszawanatten. Alla dessa platser och gator som känns så hemma och självklara. Snart är det en annan plats som vi kommer göra till vår. Men Warszawa och människorna vi träffat här kommer alltid ha en stor plats i våra hjärtan.