Ännu en sista gång...

Det blir många "sista gången" nu... Sista gången i en viss park, sista gången på en restaurang, en affär.. Sista gången vi träffar någon vi gillar. Inte sista gången som för alltid, men här som boendes i Warszawa och som en del av vår vardag. 
 
Igår åt jag middag hos en vän som jag lärt känna vårt sista år här. En vänskap som betytt väldigt mycket under en tuff tid. Vad glad jag är att jag träffade henne och jag vet att vi kommer hålla kontakten, även om det blir på ett annat sätt. 
 
I taxin hem tittade jag ut i Warszawanatten. Alla dessa platser och gator som känns så hemma och självklara. Snart är det en annan plats som vi kommer göra till vår. Men Warszawa och människorna vi träffat här kommer alltid ha en stor plats i våra hjärtan. 
 


 

Sista helgen i Warszawa

Så har vi precis tagit oss igenom den sista helgen i Warszawa. Den var galet varm! Och både fredag och lördag natt har det varit otrolig åska. Har aldrig upplevt sån åska nån annanstans. Inatt blixtrade det och dundrade det oavbrutet hur länge som helst. Kändes nästan som om huset skakade. 

Men det jag skulle berätta var att vi igår var på the Equality Parade här i Warszawa och jag är så glad över det. Himla härlig stämning och ett viktigt budskap. Tjejerna var med och speciellt Ainhoa tyckte det var väldigt roligt! 

Det var otrolig polisbevakning men gick tydligen lugnt till i år om man jämför med tidigare år. Det vi kunde se var en del religösa utanför kyrkor som stod med kors och banderoller med budskap jag är glad att jag inte förstod full ut. Även en del andra människor som drog paralleller mellan homosexualitet och Ebola. Sånt gör mig mörkrädd! 

Efter paraden svalkade vi oss med lemonad på en bar i stan och släppte loss ungarna i parken där det fanns vattenspridare. Vilken lycka efter så lång tid i värmen! 




Sommarkonsert

Så var det då äntligen dags för sommarkonserten på förskolan som barnen övat till i flera månader. Jag tyckte det skulle bli mysigt och såg framför mig hur jag skulle stå där med en tår i ögat när barnen sjöng fint. 
 
Tji fick jag när inget av barnen ens sjöng ett enda ord. Den lilla vek inte från min sida och den stora såg mest plågad ut den lilla tiden hon var på scen. 
 
Ja ja, inte mycket att göra åt. Sen blev det glass och parkhäng med bästisarna hela eftermiddagen och nu sover de sött. Mina stjärnor! 
 
Stor eloge till dessa underbara lärare som sjöng och kämpade med 25 ungar i  30 graders värme och stekande sol!