Om jag valt en annan vag

Anna ville att jag skulle lata fantasin floda och skriva om hur livet skulle sett ut om jag valt en annan vag i livet. Sa nu ska jag forsoka gora det. Far spola tillbaks tiden till innan jag lamnade Sverige och tanka hur det hade blivit om jag valt den dar skolan i New York som jag var anmald till istallet for jobb i London. Att jag inte ens skulle akt utomlands kan jag inte ens forestalla mig...

Vid 23 ars alder skulle jag antligen vara pa vag, till New York som jag dromt om sen jag var liten. Jag skulle plugga marknadsforing och praktisera pa ett foretag pa Manhattan. Jag var over the moon... Livet pa Manhattan skulle bli tufft, och dyrt, men pa skolan fick jag en massa nya kompisar och pluggandet var kul och utmanande. Nar jag fatt mitt diplom var jag fast, upp over oronen kar i min nya stad. Men det var svart att hitta jobb, vid flera tillfallen skulle jag vara pa vag att ge upp. Men tillslut loste det sig och jag fick ett jobb inom marknadsforing som jag verkligen gillade.

Tiden gick och jag arbetade hart och umgicks med vanner och trivdes med livet. Att hitta karleken var svart daremot, men det vet ju vi som tittat pa Sex & the City. Nar finanskrisen kom 2008 blev jag av med jobbet och det var helt omojligt att hitta nagot nytt. Att bo pa Manhattan en langre tid utan jobb var inte att tanka pa, det skulle ata upp alla mina sparpengar.

Sa jag gjorde nagot jag dromt om lange. Jag sa upp den lilla dyra lagenheten, maganiserade mina saker och begav mig till Asien med bara en ryggsack. Langt bort fran karriarhets och jakten pa den ratte. Jag besokte Thailand, Laos, Vietnam, Filipinerna och Kambodja. Och dar blev jag kvar. Pa en skola for flickor som drivs tack vare valgorenhet och att manniskor ar faddrar for flickorna fick jag mojligheten att undervisa i engelska. Antligen ett jobb dar jag gor skillnad pa riktigt! Och karleken knackade ocksa pa dorren, i form av Australienare som ocksa sokt sig bort fran karriarshetsen och som jobbar som vaktmastare pa skolan.




Och nar jag tog en bild av Empire State building en dag pa stan sa var det en mystisk spansk kille som dok upp pa bilden ;)







Vad händer efter Warszawa?

Vårt äventyr i Polen börjar lida mot sitt slut. Exakt när det tar slut, eller vad som händer efteråt vet vi inte. Vad jag vet däremot är att det tar upp en massa energi och tid att gå och tänka på det här. Det och Amayas förkylning, det blir inte mycket över till annat.

Vill vi fortsätta leva "expatliv" och på ett sätt lägga vår framtid i företagets händer? Eller är det dags att bestämma oss var vi vill leva och satsa på det? Och hur ska vi kunna komma fram till var vi vill leva i sånt fall? Hur mycket fakta och siffror jag än söker, hur mycket jag än väger för och emot så vet vi ju inte hur det kommer bli förrän vi testat.

Långväga äventyr lockar... men hur kommer vår verklighet se ut när det äventyret är över i sånt fall? I ett Europa i kris och hög arbetslöshet så kanske det är klokare att vara "tråkig" och satsa på något som på långsikt är tryggare?

Ni ville veta vad som händer efter Warszawa, det vill vi också! Jag spenderar kvällarna med att kolla bostadspriser i Paris, Amsterdam, London, Madrid, Stockholm... Barnomsorgsdjungeln ska vi inte tala om. Och sen finns det ju den där möjligheten att kanske kanske testa något mer exotiskt..

Som ni förstår så kan jag inte svara på er önskerubrik! Men stay tuned....





På vår gata i stan. Oj vad vi kommer sakna det, var vi än hamnar.

"Mina" stader

Det har blir en liten kombination av flera onskerubriker da flera onskat lasa om staderna jag bott i, vad jag gillar bast och inte gillar alls, hur lange jag bodde dar etc. Jag har sakert inte fatt med allt ni onskade lasa om, sa tveka inte att fraga.
London


Ah kara gamla London. Har bodde jag fran maj 2000 till september 2002. Det var min drom att flytta dit (las mer under kategorin "Fran Stockholm till Paris, via London"). Jag alskar London, men det ar inte alltid en latt stad att bo i. Det ar dyrt, enorma avstand och standard pa boende ar minst sagt lagre an i Sverige. Men vad spelar det for roll nar det ar en san levande stad, med plats for alla typer av manniskor? Har finns det verkligen manniskor fran alla varldens horn. Dessutom kandes det i alla fall da som att allt var mojligt i London, bara man jobbade tillrackligt hart.

Vad har jag tagit med mig harifran? Livserfarenhet och skinn pa nasan helt klart men jag vet att det inte var det ni menade... Jag alskar engelsk TV, shoppingen, bockerna. Finns ju hur mycket bra program som helst om man har behov av att fordriva tiden, om folk som saljer sitt hus, make overs, matlagningsprogram, dejting.

Nar jag flyttade fran London var jag sa trott pa staden. Trodde aldrig att jag skulle vilja flytta tillbaks. Men med aren som gatt, och en ekonomi som ser annorlunda ut sa ar London pa min topp 3 lista over framtida hemstader.



Paris





Alskade Paris. Mitt hem fran september 2002 till nangang under 2009 da jag flyttade till Warszawa liksom lite i taget. Nar jag tanker pa Paris sa blir hjartat alldeles varmt och jag minns bara det positiva. Paris har varit mitt hem langre an nagon annan stad som vuxen. Det later sakert klyschigt, men Paris har helt klart gjort mig till den jag ar idag.

Fran Paris har vi med oss en hel del, traditioner kring mat, vad vi ater och nar vi ater. Vin, ost, efteratter... Vi tittar alltid pa franska nyheterna pa France 2. Mannen for jobbets skull, jag for att det kanns bast. De fa andra program vi foljer ar alla pa franska kanaler. Vi har liksom foten kvar ganska rejalt. Och atervander med storsta sannolikhet sa smaningom.

Da kommer jag behova paminna mig om det negativa. Byrakatrin, trafiken, priserna pa lagenheter som bara gar upp, upp, upp, svarigheterna att hitta barnomsorg... Listan kan sakert goras langre, men jag valjer att minnas mitt Paris som ar vackert och romatiskt.

Warszawa



Staden som var nagot helt annat an vi forst trodde. Inte alls sa dar gra och trakig som vi forestallt oss. Warszawa tog emot oss med oppna armar varen 2009 och an ar vi kvar. Vi har en livskvalitet har som vi inte haft i nagon annan stad (nu menar jag vi som familj, inte polacker i allmanhet tyvarr). Bara en san grej att mannen har 15 minuter med bil till kontoret, och att jag jobbat hemifran eller varit mammaledig gor ju att vi far sa mycket mer tid tillsammans och till att gora saker som vi tycker om.

Warszawa ar relativt litet, det ar latt att ta sig runt. Pa varen, sommaren och hosten ar det gront (eller gult pa hosten da) och harligt. Det ar billigt, och visst gor det ofta livet lite lattare?
Som ni forstar sa ligger vadret pa minus sidan, och kanske att det saknas lite puls. Det finns alla mojliga restuaranger, barer, cafeer men det ar oftast halvtomt. Vilket kanns lite trist ibland.

Men har lever vi pa ett annat satt an i Paris och London. Vi umgas mest med andra som oss, utlanningar och expats. Det gor att man egentligen inte kanner staden pa samma satt, utan mer fran en synvinkel. Nar vi flyttar har ifran sa tror jag inte vi egentligen kommer ha med oss nagonting typiskt polskt. Jag kommer daremot vara Warszawa tacksam for resten av mitt liv. Det var har jag var gravid i hela 9 manader, och det var har hon foddes, var lilla tjej.