En höst utan jobb

Sista augusti jobbar jag min sista dag. Har tagit 6 månaders ledigt till en början som jag hoppas kunna förlänga. När en eventuell flytt kom upp så visste jag med säkerhet att jag inte skulle kunna jobba samtidigt. Det funkar inte helt enkelt och jag har kommit till en punkt då mitt jobb inte känns så givande längre. Det senaste året har varit galet tufft och i våras sa min kropp ifrån och jag blev sjukskriven för första gången nånsin. Dit vill jag inte igen, och sån mamma vill jag inte vara. 
 
Så nu ser jag verkligen fram emot en spännande höst. Första uppdraget är att skola in tjejerna på förskolan och att få dem att känna sig hemma i Barcelona. Och för det behövs ett hem, det fixar jag så klart! Men när allt det är gjort och vi har landat lite så längtar jag efter att kunna plugga nånting, lära känna nytt folk, träna, laga god och nyttig mat, tänka... För första gången på flera år känner jag små idéer om framtida projekt komma till liv. Känns otroligt spännande och jag vet att jag är lyckligt lottad! 
 


Nytt bloggnamn?

Känner att jag bör döpa om bloggen.. Är väl dags att släppa taget om Paris (inte kärleken, bara bloggnamnet). Har ni några roliga förslag? 
 
Jag på en strand i Barcelona, i tankarna planerade jag redan en flytt! 
 
 

Mannen har åkt!

Nu har han åkt för att börja äventyret, min kära man. Är väldigt nyfiken på hur det går där nere men han har lite dåligt med tid för att chatta med sin nyfikna fru av förklarliga anledningar. 
 
Här hemma rullar vardagen på. Jag försöker jobba men lär knappast bli årets anställd... Tjejerna är med mamma och pappa på dagarna och nu ska vi vara sociala på kvällarna och helgerna tills det är dags att åka på semester i Frankrike. 
 
Efter ett väldigt jobbigt år så känner jag att vi verkligen fått en toppenchans att göra nåt riktigt bra med vårt liv. Längtar tills vi också kan åka ner! 
 


När jag är själv på kvällarna på passar jag på att skämma bort min kropp med yoga.