Syskonkärlek och saknad

Jag har ett helt annat lugn över att bryta upp igen den här gången. För min egen del tar jag det alltid med ro men de senaste gångerna har jag varit så orolig för barnen.Första gången vi lämnade Warszawa var värst, och det tyckte nog även Amaya. Hon var inte ens två men saknade livet och hemmet i Warszawa väldigt länge.
 
Sen gick det bättre och bättre i Sverige och hon trivdes på förskolan, och så bestämde vi oss för att åka tillbaka.... Men det gick över förväntan. 
 
Den här gången oroar jag mig inte så mycket alls. Kanske borde jag det? Vi kommer sakna deras förskola som är helt otrolig, så det känns ju så klart. Men jag känner mig så otroligt trygg i att tjejerna har varann. Hur det än går och vart vi än hamnar så har de varann på ett annat sätt nu än när Ainhoa var bebis. Och de uppskattar verkligen varandra. Känns fint att veta. 
 
 
 
1 Jenny / Ekomamma i stan:

skriven

Vad skönt! Är spänd på att läsa om var ni hamnar nu.


Svar: Jag är också nyfiken på var vi hamnar ;)
ParisLisa

2 Anonym:

skriven

Det är verkligen bästa känslan med att ha välsignats med mer än ett barn. Tryggheten det ger barnen att ha varandra. No matter what!
Att se det starka bandet Ture och Sixten har.. Värmer mammahjärtat alla dagar i veckan. :)

Och ja, jag är också nyfiken på vart ni hamnar. Och även vad ni gjort när du inte hunnit med bloggen. <3

Kramar

Svar: Ja verkligen! Tror att det bästa ljudet i världen är att höra tjejerna skratta tillsammans. Finns inget som kan jämföras med det! Tänk vilken tur vi haft. Stor kram!
ParisLisa

3 Sara Olsson:

skriven

Oj, jag tror jag glömde skriva mitt namn. Men gissar att du kopplade ändå.. 😃

Svar: Det hade jag kunnat lista ut! :)
ParisLisa

4 Anna:

skriven

Härligt att de har varandra genom alla flyttar och förändringar! Och de har ju er! Och de lär sig att nära och kära kan finnas överallt, att avstånd inte måste betyda något!

Svar: Precis Anna, jag ser det lite mer så nu. Och tycker att fördelarna överväger, allt de får se och uppleva och lära sig. Men ändå inte så lätt alla gånger.
ParisLisa

Kommentera här: