Det blev lite bakslag här i helgen. Men det var väntat. Har ju gjort det här några gånger och vet att det inte alltid är så lätt.

Mest av allt saknar jag mina vänner. Här får jag liksom inte till rutinerna.. Har massor med kompisar i Stockholm men inte här ute där vi bor. Och jag är inte riktigt redo för heldagar borta med båda tjejerna ännu. Måste hitta nån typ av rytm först.

Vi har hängt lite på öppna förskolan vilket är trevligt men helt ärligt skulle jag önska att det fanns fler barn i lekparkerna nu när det är så fint väder. Men det finns inte en kotte! Väldigt deprimerande. Har tom åkt runt till olika områden för att verkligen leta men det är TOMT!

Mannen min är tillbaks och jobbar i Warszawa så jag är ensam med tjejerna. Mamma och pappa hjälper verkligen mycket men det är tufft ändå, speciellt då Amaya sovit dåligt sen mannen åkte.

All in all, inte den bästa veckan. Längtar hem fast jag anses vara hemma. Tvivlar inte på vårt beslut men längtar tills rutinerna faller på plats.

Alldeles för tidigt att säga hur vi kommer trivas i Sverige, och Stockholm. Men en sak är säker, huset och närheten till naturen är precis det vi sökte.

Igår när Amaya snubblade runt bland kottar och rötter blev jag alldeles varm inombords.

Tack för alla era kommentarer! Jag ligger lite efter med att svara, det tar lite tid med hus och trädgård. Och barn. Och matlagning och städning och allt det där. Men snart sitter nog alla nya rutiner!

Hej från Stockholm! Vi har kommit fram, likaså våra kartonger. Tack vare hjälp från familj så är det även uppackat och städat.

Och, so far so good! Älskar verkligen huset. Tycker dock att det är lite kyligt, och undrar om jag nånsin kommer komma ihåg att panta burkar och använda p-skiva...

Återkommer så fort vi har fått internet. Trevlig valborgsmässoafton!

Våra saker är packade och på väg mot Sverige. Imorgon är det våran tur. Väldigt blandade känslor. Vi ser så fram emot att starta vårt nya liv, i vårt alldeles egna hus. Men när jag skriver "hej då" korten så rinner tårarna. Ännu fler vänner att sakna...

Fast samtidigt inte. För vännerna där i Stockholm, som jag har saknat i 13 år, dom behöver jag ju inte sakna mer nu. Och tänk vilka vänner som fortfarande finns där efter alla år!

Det blev lite tyst här. Det var inte meningen, men verkligheten med flyttkartonger och resväskor tog över. Imorgon kommer de och hämtar våra saker.

Jag är aningen stressad över att andra ska packa det mesta av våra ägodelar... Men mannen hävdar att allt är förberett och har parkerat sig i soffan och kollar på fotboll. Så jag ger upp lite grann. Kanske kommer få flyga till Stockholm i pyjamas..

Som tur är har vi underbart väder och det har blivit långa dagar i parken med våra vänner.

Nej, nu måste jag återgå till packning och planering. Ni som följer mig på instagram vet att det numera står en liten säng och väntar på sin ägare i vårt nya hem.

Idag var det bestämt att tjejerna och jag skulle komma in till mannens kontor och säga hej då till alla trevliga medarbetare. Planen var att vi skulle ta bussen in, lite av ett äventyr för Amaya, och åka bil tillsammans hem. Det blev inte riktigt så.

Trots att jag ställt Ainhoas bilbarnstol framför ytterdörren så kliver mannen över den och går till jobbet. Vi gör ett andra försök då mannen kommer hem och äter lunch med mig - och åker igen utan bilbarnstolen... Jag kan liksom inte åka buss med två barn, dubbelvagn och en bilbarnstol...

Slutar med att han kommer och hämtar oss med bilen. Lovade Amaya att hon och jag skulle åka buss hem och tar med mig vagnen, enkelvagnen alltså.

Surprise surprise i bilen - mannen har glömt att tanka och mitt i trafiklaoset i city kommer vi inte längre. Som tur var så hann vi parkera! Mannen får springa till sitt möte och jag stoppade båda tjejerna i en vagn och började promenera mot kontoret. Som tur är kan man alltid lita på Amaya när det verkligen gäller. Hon fick en smoothie som belöning och tyckte det var jättekul när hela familjen åkte buss hem tillsammans..

Bilen får mannen äran att fixa imorgon!

Åh vad jag längtar efter just det här. Lite jogg och träning utomhus. Inte prio 1 just nu tyvärr, men snart snart bor jag där ute i skogen och då bara måste vi få in bra rutiner kring träning. Längtar!

Vi har haft sånt otroligt väder idag. Det gör mig så glad att jag nästan känner mig hög.

Jag älskar den här årstiden i Warszawa. När våren väl kommer så blir det nästan sommar på en gång.

Jag kommer sakna det. Och mina vänner. Oj vad jag kommer sakna dem. Jag vet att jag tjatar men nu när vi räknar dagar så är det så många känslor som bubblar upp. Mina fina fina vänner.

I brist på bilder från idag så får ni dessa kloka ord från My Little Paris Facebook sida.

Det var den helgen. Extra kort då mannen var i Stockholm igår.

Här hemma hade jag och vår "jag kan och vill bestämma allt själv" snart 2-åring en tuff morgon då vi var oense om det mesta. Så efter lunch och siesta släpptes hon lös i parken. Knappt ett nej kom ur min mun på över två timmar. Ungen var lerig precis överallt. Hoppades på att det skulle göra kvällsrutinerna lite lättare. Fail på den men vi hade iallafall himla kul där i parken.

Idag var hela familjen finklädda för en "hej då" lunch med ett gäng kompisar på Hyatt. Himla trevligt men fortfarande väldigt svårt att förstå att vi ska flytta.

Vad har ni haft för er för roligt?

Idag har vi mest hängt i parken. Som de flesta dagarna. Idag var det dock lite extra roligt, massor med stora vattenpölar! Kidsen lekte i nästan två timmar utan bråk eller underhållning av oss mammor.

Älskar att se dom så här, utomhus och alldeles smutsiga av en massa rolig och spännande lek.

Och tummen upp för både skor och skalbyxor - ungen var snustorr när vi kom hem.

Så en alldeles vanlig torsdag hemma hos oss. Vad har ni haft för er för spännande?