En höst utan jobb

Sista augusti jobbar jag min sista dag. Har tagit 6 månaders ledigt till en början som jag hoppas kunna förlänga. När en eventuell flytt kom upp så visste jag med säkerhet att jag inte skulle kunna jobba samtidigt. Det funkar inte helt enkelt och jag har kommit till en punkt då mitt jobb inte känns så givande längre. Det senaste året har varit galet tufft och i våras sa min kropp ifrån och jag blev sjukskriven för första gången nånsin. Dit vill jag inte igen, och sån mamma vill jag inte vara. 
 
Så nu ser jag verkligen fram emot en spännande höst. Första uppdraget är att skola in tjejerna på förskolan och att få dem att känna sig hemma i Barcelona. Och för det behövs ett hem, det fixar jag så klart! Men när allt det är gjort och vi har landat lite så längtar jag efter att kunna plugga nånting, lära känna nytt folk, träna, laga god och nyttig mat, tänka... För första gången på flera år känner jag små idéer om framtida projekt komma till liv. Känns otroligt spännande och jag vet att jag är lyckligt lottad! 
 


Tillbaks på jobbet!

Så blev det 15 april och det var dags att gå till jobbet. Lite blandade känslor har det varit men just nu känns det bra. 

Ni som följt mig ett tag vet att jag inte har något kontor att gå till. Jobbar ju vanligtvis hemifrån men med två små som är hemma med farmor och au-pair kände jag att det skulle bli lite tufft. Så jag sitter på ett kafé och det har gått hur bra som helst. Inte idealt när man har telefonkonferenser men idag handlar det mest om att rensa email, läsa ikapp, uppdatera kalendern och sånt. 

Lyxigt också att kunna ta lunch. Och äta i lugn och ro. Har ju inte hänt så ofta. 

Blir en kortare dag idag. Imorgon kommer taxin 05.00 och sen bär det av till Paris för två dagars jobb. 

Dagens kontor på kafé Plakatowka:



Alla är i Paris utom jag...

Eller sa kanns det i alla fall. Jag ser Paris overallt och jag langtar. Nat otroligt! Min alskade stad. 
 
Snart ar det dags for mig att borja jobba och jag kommer rapportera till en tjej som sitter pa kontoret i Paris. Jag bara hoppas sa att hon ska saga att jag bara maste komma till Paris. Pa en gang. Helst en hel vecka!