Vecka 32

Nu har Pumpkin och jag kommit till vecka 32 och lite till. Känslan jag har de senaste dagarna är att det är nära, men samtidigt så himla långt bort. 2 långa månader! 
 
Men jag klagar inte. Jag mår fortfarande bra och har två veckor kvar att jobba, sen julledighet följt av föräldraledighet. Då hoppas jag på en lite aktivare vardag och mer tid utomhus. Snön har dessutom kommit under natten!
 
Jag har haft en hel del läkarbesök de senaste veckorna. Dels med "min" läkare, där såg allt bra ut. Mina värden hade gått upp, men jag fortsätter äta extra järn och magnesium. Hade gått upp 5 kg (då i vecka 30), men känner ibland att jag börja samla på mig vatten så får nog räkna med att bli tyngre snart. Vi gjorde även ett snabbt UL (det är inte riktigt som i Sverige här...) och allt såg bra ut. Pumpkin hade inte vänt sig och min läkare tvivlar på att hon kommer vända sig. Hon menar på att hon redan börjar få det lite trångt. Men vi får se!
 
Sen har jag varit på kliniken och "skrivit in mig". Samma privata klinik som Amaya föddes på. Känns himla tryggt då det är samma läkare och ansvarig barnmorska. Det är en speciell känsla att bli igenkänd. Träffade även narkosläkaren och barnläkaren (även hon mindes oss!). I början av januari kommer det bli ett besök i veckan för CTG, då kommer det nog kännas att det är nära. 
 
I eftermiddag är det dags för tillväxtultraljud. Ska bli kul att se om de förespår att Pumpkin kommer bli lika stor som sin storasyster (nästan 3.8kg 10 dagar tidigit). Dessutom ska vi titta i 3D så vi hoppas hon är en liten linslus!
 
När jag väntade Amaya fick vi en del fina bilder och jag tycker att det syns att det är samma bebis om man jämför med bilden när hon var några veckor gammal.
 

Hemma hos ambassadören

Förra veckan var vi inbjudna till den årliga julmiddagen i den franska ambassadörens residens. Mannen har varit där flera gånger men det var första gången för mig.
 
Hela dagen var jag trött och kände mig bara alldeles ful och fel. En sån där dag man inte alls har lust att gå ut och äta middag med franska välpolerade aristokrater. Men så fick jag lite egentid tack vare mormor och morfar som var på besök, tog en lång dusch och tog fram nya underlagskrämen från Bobby Brown. Sen fick jag hjälp av mamma att fixa till mitt svintohår. Lyckades dessutom åla mig i en "vanlig" klänning (alltså inte mammaklänning) och vips så kändes det bättre. 
 
Kom dit själv, mannen var på möte på ambassaden innan. Hälsade på vad jag misstänkte var ambassadören och hans fru (borde kanske googlat innan??). Hörde sen när fler gäster kom att jag så klart borde sagt "Bonsoir Monsieur l'ambassadeur" och inte bara "Bonsoir Monsieur" som jag fick ur mig.. Han verkade inte ta illa upp dock.
 
Middagen var alldeles underbart god med foie gras, filet de boeuf och en tarte au citron. Så franskt och riktigt trevligt att prata ordentlig franska hela kvällen. Satt brevid en "ministre" som jag babblade på som vanligt med, jag menar, hur ska man annars prata med dom? Han sa att han inte förstått att jag inte var fransk när jag pratade franska. Mannen påpekade senare att han är politiker och tränad att säga sånt, men jag tog minsann åt mig i alla fall. 
 
En riktigt trevlig kväll, kanske lite extra eftersom jag inte kan följa med på såna här tillställningar längre, även om vi var klart yngst i gruppen. 
 

Mannens och min dag

Det har hänt mycket kul den senaste tiden, verkligen uppskattat av mig som biland känner att det blir lite väl mycket rutiner. Blir väl lite så när man jobbar hemifrån och inte ens får gå ut och äta lunch med kollegorna.
 
Förra helgen var det äntligen dags för mannens och min heldag tillsammans, hans födelsedagspresent ni vet? Vi började med att åka till Intercontinental Hotel där jag hade bokat oss varsin massage i deras spa. Det var alldeles alldeles underbart. Alltså, för en trött småbarnsmamma som inte hinner med att ta hand om sig själv så kändes det som en otrolig lyx att få en hel TIMME att bara slappna av och njuta. Mannen var också otroligt nöjd med sin massage och vi gick därifrån med lätta steg. 
 
Sen åt vi en god lunch på en relativt nyöppnad spansk restaurang - väldigt trevligt! Och vad man hinner prata om mycket när man inte måste turas om att gå på upptäcksfärd med en nyfiken 1.5 åring.
 
Vi avslutade med bio på eftermiddagen. Det var vi, tonåringar och vampyrer. En stor popcorn och lite för mycket sött för min del. 
 
Sen åkte vi hem till en glad liten tjej och ritade med nya pennor och dansade till favoritskivan i sovrummet. En alldeles perfekt söndag faktiskt!