Vecka 32
Nu har Pumpkin och jag kommit till vecka 32 och lite till. Känslan jag har de senaste dagarna är att det är nära, men samtidigt så himla långt bort. 2 långa månader!
Men jag klagar inte. Jag mår fortfarande bra och har två veckor kvar att jobba, sen julledighet följt av föräldraledighet. Då hoppas jag på en lite aktivare vardag och mer tid utomhus. Snön har dessutom kommit under natten!
Jag har haft en hel del läkarbesök de senaste veckorna. Dels med "min" läkare, där såg allt bra ut. Mina värden hade gått upp, men jag fortsätter äta extra järn och magnesium. Hade gått upp 5 kg (då i vecka 30), men känner ibland att jag börja samla på mig vatten så får nog räkna med att bli tyngre snart. Vi gjorde även ett snabbt UL (det är inte riktigt som i Sverige här...) och allt såg bra ut. Pumpkin hade inte vänt sig och min läkare tvivlar på att hon kommer vända sig. Hon menar på att hon redan börjar få det lite trångt. Men vi får se!
Sen har jag varit på kliniken och "skrivit in mig". Samma privata klinik som Amaya föddes på. Känns himla tryggt då det är samma läkare och ansvarig barnmorska. Det är en speciell känsla att bli igenkänd. Träffade även narkosläkaren och barnläkaren (även hon mindes oss!). I början av januari kommer det bli ett besök i veckan för CTG, då kommer det nog kännas att det är nära.
I eftermiddag är det dags för tillväxtultraljud. Ska bli kul att se om de förespår att Pumpkin kommer bli lika stor som sin storasyster (nästan 3.8kg 10 dagar tidigit). Dessutom ska vi titta i 3D så vi hoppas hon är en liten linslus!
När jag väntade Amaya fick vi en del fina bilder och jag tycker att det syns att det är samma bebis om man jämför med bilden när hon var några veckor gammal.
