4-åringens oro

Snart sommarlov. Dags att packa ihop och åka till blåa huset. Men ska vi åka hem sen? Till det här huset? Och skolan då, vi kommer väl tillbaka sen? Nej hjärtat, det gör vi inte. När det är dags att börja skolan igen så blir det på en annan skola. Tårarna kommer och hon säger att hon kommer ju missa dom så mycket (ja, vi gör svenska av engelska verb hemma hos oss ganska ofta). Jag kramar och lovar att det kommer bli bra. Men mamma, du har ju dina kompisar där, och din mamma och pappa. 
 
Hjärtat, du har också din mamma och pappa där. Var som helst i världen. Jag lovar. Och jag lovar att vi hittar nya kompisar. Och de gamla finns där, bara på ett annat sätt. 
 
Hjärtat brister.