Warszawavecka
När jag träffade vännerna i måndags så kändes det nästan som att man lagt klart ett puzzel. Vi tog vid där vi slutade, fast med två nya bebisar i gruppen.
Amaya leker så bra med bästa kompisen och det gör ju livet så mycket lättare, eller hur? Hon var lite fundersam första dagarna, var är vi nu? Var är hemma? Men det är ju inte så konstigt. Från bästa kompisen så ser man ju in i vår gamla lägenhet och det klart hon undrar varför vi inte kan gå "hem".
Så glad att jag bestämde mig för att åka. Precis vad jag behövde!
Hur har ni det annars?





skriven
Hej,
Jag läste din blogg någon gång för längesen och trillade in här igen och såg att ni, precis som vi, har flyttat tillbaka till Sverige. Vi har varit här i ganska precis sex månader och kämpar med anpassningen, därför är det spännande att läsa om er anpassning.
Hälsningar, Kajsa-Lisa