Det går lite upp och lite ner

Det blev lite bakslag här i helgen. Men det var väntat. Har ju gjort det här några gånger och vet att det inte alltid är så lätt.

Mest av allt saknar jag mina vänner. Här får jag liksom inte till rutinerna.. Har massor med kompisar i Stockholm men inte här ute där vi bor. Och jag är inte riktigt redo för heldagar borta med båda tjejerna ännu. Måste hitta nån typ av rytm först.

Vi har hängt lite på öppna förskolan vilket är trevligt men helt ärligt skulle jag önska att det fanns fler barn i lekparkerna nu när det är så fint väder. Men det finns inte en kotte! Väldigt deprimerande. Har tom åkt runt till olika områden för att verkligen leta men det är TOMT!

Mannen min är tillbaks och jobbar i Warszawa så jag är ensam med tjejerna. Mamma och pappa hjälper verkligen mycket men det är tufft ändå, speciellt då Amaya sovit dåligt sen mannen åkte.

All in all, inte den bästa veckan. Längtar hem fast jag anses vara hemma. Tvivlar inte på vårt beslut men längtar tills rutinerna faller på plats.


1 Mammatea:

skriven

Hoppas att ni hittar rutiner som funkar och ni trivs med. Massa kramar!

2 Eva:

skriven

På öppna förskolan brukar det gå att "ragga" lite, kanske kan du få med någon ut eller stämma träff i park? Och jag vet inte hur det är där ni bor men på vår öppna har de uteaktivitet en gång i veckan under sommarhalvåret.

Kämpa på, snart är ni hemma hemma.

3 Miss Marie:

skriven

Klart det kommer ta ett tag att komma in i rutinerna, men snart kommer det. Hoppas folk kommer ut till lekplatserna också, ett bra sätt att träffa andra ju! :)

4 Brysselkakan:

skriven

Oj, oj vad jag känner igen det där... Personligen tror jag det är svårt att passa in igen efter flera år utomlands, man ändras och är troligtvis inte så svensk längre.
Och, tyvärr, är den vanlige svensken inte så öppen för nya vänner... Men håll ut! Sommar, sol och mer folk ute gör säkert susen.
Och att känna att man längtar hem fast man är hemma, ja så känner jag nästan dagligen fast jag är inne på åtta månader i Sverige nu...

5 Bella:

skriven

Snart så hittar du nya rutiner och allt blir enklare men jag kan tänka mig att det är tufft! Shit! Två under två år.

Jag kan tänka mig att de flesta jobbar o har barnen på förskolan. På veckorna på jobbtider är det tomt på innegården o lekplatsen här men mellan 16-18 brukar det vara mycket barn. Efter förskolan innan middagen.

Jag tror att en liten del av mig alltid kommer längta bort, hem, tillbaka. Vart jag än bor. Det har tagit mig nästan ett år att känna mig hemma, på rätt plats efter flytten och att alla rutiner flyter..

Kram på dig! Sänk kraven o kör på good enough....

6 Jenny:

skriven

Omställning är alltid svårt. Hoppas nästa vecka känns bättre. Ni är för övrigt väldigt, väldigt fina på bilden! :) Kram till dig!

7 Sara:

skriven

Jag har inte den erfarenheten - mer än att längtan efter mitt älskade Frankfurt ibland sköljer över mig med en kraft jag blir helt paff över varje gång. Och då är det ändå 7 år sedan jag flyttade hem..

Och med det vet jag inte vad jag ville säga, men, kämpa på så kommer rutinerna och vardagen. Ni landar i sinom tid, och fram tills dess, cola och choklad - say no more! :-)

KRAM ❤

8 Sara:

skriven

Glömde - vilken jättefin bild!!!

9 Isabelle:

skriven

Det blir bättre! Just nu är du trött och sliten och det blir man deppig av. Ny plats är slitsamt eftersom man saknar just de där rutinerna. Man hittar inte i matbutiken. Man ska skaffa nya abbonemang, läkare... Man saknar gamla favoriter. Och som jag fattar det bodde ni mer inne i stan i Polen. Men om man letar brukar det finnas ganska mycket aktiviteter. Babyrytmik, kyrkans barnaktiviteter, babysim, träna med baby (men du har ju Amaya med), SATS har vissa gym med barnpassning som kan avlasta lite. Och när ni har förskoleplats träffar ni föräldrar där? Plus Amaya blir lite tröttare? Hoppas mannen kommer hem snart!

10 Jenny / Ekomamma i stan:

skriven

Förstår att det är tufft när din man är borta också, inte lätt att rodda vardagen själv.

Trist att det är tomt i parkerna, men som flera skrivit så är nog de flesta på förskolan. Efter 15 brukar parkerna fyllas här i alla fall.

Hoppas att du hittar rutinerna snart och lär känna lite folk i området.

11 Linda K - Hemma hos Klintons:

skriven

Hej fina, ja det tar ju ett tag att få alla rutiner på plats. Förstår om det kan kännas jobbigt och ensamt ibland. Men snart sitter rutinerna på plats :) . kram Kram

Kommentera här: