Blandad kompott

Det var den helgen. Extra kort då mannen var i Stockholm igår.

Här hemma hade jag och vår "jag kan och vill bestämma allt själv" snart 2-åring en tuff morgon då vi var oense om det mesta. Så efter lunch och siesta släpptes hon lös i parken. Knappt ett nej kom ur min mun på över två timmar. Ungen var lerig precis överallt. Hoppades på att det skulle göra kvällsrutinerna lite lättare. Fail på den men vi hade iallafall himla kul där i parken.

Idag var hela familjen finklädda för en "hej då" lunch med ett gäng kompisar på Hyatt. Himla trevligt men fortfarande väldigt svårt att förstå att vi ska flytta.

Vad har ni haft för er för roligt?



1 Miss Agda- Småbarnsliv o Endorfiner:

skriven

Ack så lerig Alvar var idag när vi hade varit ute. Så jag ler lite när jag läser dina rader. Brukar inte reagera när han lokaliserar blötaste/lerigaste ytan på ett ställe och beger sig dit direkt när vi kommer någonstans. Varför skrika NEJ när det ändå slutar med att han är lerig och blöt. Bättre att han har roligt.
Jag hoppas att vi får till att ses mycket sen, för jag har en känsla att Amaya & Alvar skulle klicka bra :) De har ju träffats, men då var Amaya väl 3 månader om jag minns rätt :)

Svar: Tror ocksa att de ar ganska lika! Har absolut inget emot att hon blir lerig, tvartom. Mina nej handlar mest om att inte ata sno/sand, inte sno andra barnsleksaker i sandladan, inte springa at helt fel hall etc. Hoppas ocksa att vi kan ses mycket! Precis, tror hon var 11-12 veckor.. Vad tiden gar! Ni far garna komma hem till oss sa kan vi sitta pa terassen medans vildingarna rojer i tradgarden :)
ParisLisa

2 Jenny:

skriven

Åh, trotsåldern, INTE kul! Men ni verkar ha haft en fin helg, trots allt. Hoppas ni får trevligt på The Hyatt och att det känns trevlig fast det kanske är lite sorligt också... Kram!

Svar: Det ar utmanande helt klart ;) Ja nu borjar det kannas sorgligt.. Kommer vara tufft pa avresedagen. Kram!
ParisLisa

3 Eva:

skriven

Härliga trotsålder. Ena sekunden sitter jag och förundras över vilken fantastisk liten person hon har blivit och nästa sekund sliter jag mitt hår efter ännu en strid om typ ingenting, hehe. Men det är väl charmen med föräldrarskap?

Svar: Det ar val det! Skont att man inte ar ensam i alla fall :)
ParisLisa

Kommentera här: