Det är som vanligt..

Ja ni, i eftermiddag rullar bilen mot Warszawa. Da ska den helst vara fullproppad med de där sista (men inte sa fa) sakerna som vi vill ha med oss. Jag jobbar. Mannen sover och ville inte bli väckt nan speciell tid. Vi har en massa att packa, maste hinna till posten och göra adressändring och dessutom hitta nat ställe där vi kan köpa alla kontrakt som behövs för att hyra ut lägenheten. För de ska fyllas i idag. Äta vore ju trevligt om vi hann ocksa.

Tidsoptimister? Javisst!

Ibland undrar jag hur det blev sa här. Mina föräldrar skulle ha packat klart bilen för en vecka sen... 




Ja alltsa sa här ser det inte riktigt ut, men det är lika kaotiskt!

1 sara:

skriven

Haha, jag är likadan. Ända tills det typ är en timme tills flyget går är jag ganska lugn. Sedan: Panik!

2 Sanna:

skriven

Hur det blev såhär? Du gifte dig med en spanjor ;) underbara människor men kanske inte de punktligaste alla gånger... :)

3 Mamma:

skriven

hej Gumman! Det kanske är en protest mot din uppväxt. :-) Eller kanske som Sanna skriver. Du ska se att det ordnar sig, som alltid. Puss o kram Mamma

4 Fröken Isakson:

skriven

Hihi jag är precis likadan. Man tror man har allt under kontroll men sen blir det panik på slutet ändå. Hoppas det löser sig smidigt ändå. kramisar till dig vännen

5 Pernilla:

skriven

Stanna upp i kaoset, andas och ta nya tag! ;)



Det ordnar sig, även om det blir stressigt.. Och stressen får Du lägga över på maken för det behöver du inte nu..



Kram / Pernilla

6 Mikaela:

skriven

Det är så skönt att se - för jag är likadan!!! Hur kunde mina föräldrar alltid vara ute i så himla god tid - hur hann dom????



Kram Mikaela

Kommentera här: