4-åringens oro

Snart sommarlov. Dags att packa ihop och åka till blåa huset. Men ska vi åka hem sen? Till det här huset? Och skolan då, vi kommer väl tillbaka sen? Nej hjärtat, det gör vi inte. När det är dags att börja skolan igen så blir det på en annan skola. Tårarna kommer och hon säger att hon kommer ju missa dom så mycket (ja, vi gör svenska av engelska verb hemma hos oss ganska ofta). Jag kramar och lovar att det kommer bli bra. Men mamma, du har ju dina kompisar där, och din mamma och pappa. 
 
Hjärtat, du har också din mamma och pappa där. Var som helst i världen. Jag lovar. Och jag lovar att vi hittar nya kompisar. Och de gamla finns där, bara på ett annat sätt. 
 
Hjärtat brister. 
 
 
1 Emelie - Lever drömmen i Paris!:

skriven

Åh, vad jag känner igen det där, från när mina föräldrar själv flyttade. Mamma flyttade 9 gånger på 11 år, och jag gick aldrig i samma skola mer än ett år... Det var visserligen jobbigt varje gång det skedde, men på ett sätt tycker jag också det var en otrolig tillgång att få byta miljö. Man lärde sig så mycket, och fick sig så otroliga perspektiv. Ha inte dåligt samvete för allt i världen, du gör din dotter en tjänst!

sv: Haha, ja, det undrar jag också! Vad ska jag i Sverige att göra?! Nej, men jag har tyvärr två år av psykologprogrammet som bör slutföras för att jag inte ska ångra arslet av mig senare... Sedan hoppas jag kunna återvända. Hoppas hoppas hoppas!

Svar: Vad skönt att höra att du som flyttat så mycket känner så! Själv bodde jag i samma radhus i 19 år... Och mamma och pappa bor fortfarande kvar. Även om jag vet att fördelarna är många så är de svårt just i dessa stunder men många farväl.

Klart du ska återvända! Allt är möjligt, jag lovar!
ParisLisa

2 Fröken L:

skriven

Förstår att det skapar oro. Det är inte lätt att ta som förälder. Men ha inte dåligt samvete, det viktigaste är att vara tillsammans. Det är jobbigt att bryta upp och med alla avsked men man lär sig något av det med. Jag hade väldigt dåligt samvete som förälder när jag separerade för ett år sen. Att låta mina barn gå igenom det. Men idag kan jag se tillbaka att det var rätt beslut. Och det dåliga samvetet verkar man få dras med som förälder.

Kram Linda

Svar: Jag försöker tänka så, att det är viktigt att vi är tillsammans. Vad skönt att det känns rätt idag, det är ju det viktigaste! Kram Lisa
ParisLisa

3 coachmilla.com:

skriven

Åh, jag kan bara tänka mig. Vi har mycket liknande funderingar eftersom vi ju också flyttar och A är tight med ett par vänner, men vi har ju möjlighet på ett annat sätt att ses på helgerna ibland.
Vi måste stämma en lekträff i juli! Kram

Svar: Det vore jättekul!! Kram
ParisLisa

4 Emma:

skriven

Jag vet precis hur det känns att behöva svara på såna frågor. Men det blir ju alltid bra. Det vi alltid hållt fast vid är hur vi håller ihop vi fyra. Ibland undrar jag om inte alla dessa ombyten är kittet som håller rastlösa själar samman. Hoppas att ni har det fint i Sverige nu! Själv förbereder jag oss för nästan två månader där hemma. Jag är så glad att jag knappt bryr mig om alla varningar om att sommaren uteblir i år. Den kommer i slutet av juli och hela augusti har jag bestämt. Nu ska vi nog få tid att ses. Stor kram

Svar: Du har nog rätt, och visst blir det bra. Det tror jag också. Hoppas verkligen vi hinner ses! Kram Lisa
ParisLisa

5 Bella:

skriven

Ja, alla dessa frågor. Min har börjat fråga varför jag inte älskar hans pappa, varför hans pappa inte bor hos oss och Gud va jobbigt det är men samtidigt nöjer han sig just nu med enkla svar.

Barnen får följa med på eran livsresa till de är stora nog att börja sin egen. Läste det för nått år sedan.


Svar: Ja det måste vara tufft! Jag försöker vara ärlig men ibland önskar man att man kunde skydda dom.
ParisLisa

Kommentera här: