Parislisa

Nagra tankar fran 2010, bara nagra manader innan jag blev gravid med Amaya. Nu har jag ju inte jobbat pa valdigt lange och kanner nastan tvartom, men vill garna hora era tankar om detta. Har ni slutat jobba under vissa perioder? Varfor, och vad gjorde ni istallet? Dela med er! 

 

 

"Det här kommer bli långt. Och säkert rörigt. Men för er som orkar läsa hela vägen så tar jag tacksamt emot era tankar, idéer och egna erfarenheter.

Jag är trött. Så otroligt trött. Ja, alltså inte sovtrött, utan mer sliten, kanske lite uppgiven och väldigt fed up. Jag behöver en break och tankarna snurrar nästan oavbrutet kring detta. Hur jag ska komma över den här tröttheten och bort från det här spåret som snart leder rakt in i en betongvägg. 

Jag har jobbat heltid sen jag var 19 år. Innan dess har jag sommarjobbat och jobbat extra på vardagarna sen jag var 15. Jag har aldrig haft ledigt längre än 3 veckor i sträck. Aldrig varit mammaledig (only in my dreams) eller varit mellan jobb. Inte för att jag tror att det är särskilt avslappnande, men det är någonting annat. När jag flyttade till London tog det 2 veckor innan jag började jobba. Och till Paris 2 dagar. Vid flytten till Warszawa har jag inte ens något minne av att jag var ledig alls. Grejen med mitt jobb är att jag är så flexibel att jag lyckas få ihop det ändå. Inte ens efter mitt livs värsta vecka då jag hann med både missfall och ett skadat knä inom fyra dagar så sa jag stopp. Två dagar, sen var jag tillbaks och kombinerade på något sätt läkarbesök och rehabilitering med jobbet.

Jag har haft perioder då jag jobbat 8 - 21.00, helger och ständigt tänkt på jobb. Andra perionder då jag varit på resande fot tre dagar i veckan. Och jag älskade det! Det gav mig så mycket. Men jag känner inte det längre. Jag presterar inte, inte efter mina egna mått. Är varken fokuserad eller motiverad. Och jag tror att jag behöver en riktig break.

Tid till att ta hand om mig själv. Komma i form igen efter dessa påfrestande sex månaderna som varit. Kanske testa yoga och ta lite privata ridlektioner. Ta hand om vårt hem och min man. Handla mat. Äntligen köpa gardiner och möbler till hallen. Vara mycket utomhus. Hinna med en till behandling i lugn och ro utan stress och dåligt samvete över jobbet. Satsa lite mer på polskan. Umgås lite med the ladies who lunch... Bli utråkad och längta efter jobbet. Komma tillbaks stark och nyfiken.

Men är det egentligen något man kan göra? Bör man inte bita ihop och göra sitt bästa? Det finns ju faktiskt de som har de sju resor värre och som inte har något val. De som har fysiskt tunga och tråkiga jobb. Det är ju inget fel på mitt jobb, det är ju egentligen hur roligt som helst. Och jag vet att jag är lyckligt lottat. Men det är inte det. Det är inte jobbet som gör att jag inte orkar. Men det är det enda som går att pausa. Så om man har möjligheten, borde man unna sig den då? För en arbetsmyra som mig, som alltid vill göra bra ifrån mig och helst imponera så är inte det här några lätta tankar.. Så dela med er av era tankar!  ♥"