Stockholm - Paris tur och retur

Om ni orkar läsa vad som antagligen kommer bli ett långt inlägg så kan ni här få en idée om hur det kan gå när man reser ensam med en tvååring och en 8-månaders på stand-by biljetter.

Vi åkte hemifrån vid sjutiden i fredags. All packning var klar och frukosten förberedd och intogs i bilen. In-checkningen gick bra, likaså säkerhetskontrollen. 
Inne på terminalen lekte vi (Arlanda är ju så bra!) och åkte rutschkana. Sen hälsade vi på morbror Erik som kom med flyget från Riga. 

Vi fick de två sista platserna till Paris (oj, hade inte förstått att det var så bokat...). Kände mig sen som den mest rutinerade tvåbarnsmamman när båda barnen sov innan vi ens kommit upp på maxhöjd. De sov i över en timme och jag satt och njöt av tystnaden, lite förvånad. Sen blev det mer livat när båda vaknade och ville äta men det gick bra! 

När vi landat förbannade jag mig själv lite som satt på Amaya converse. Väldigt orutinerat och rekommenderas ej. Fick knappt på henne skorna! 

Inne på terminalen får jag ett meddelande från mannen. Han är fast i ett möte och hinner inte med sin flight från Warszawa... Detta innebär 6 timmars väntan för tjejerna och mig på Charles de Gaulles terminal 1. Behöver inte berätta att jag var allt annat än glad... Men vad kunde jag göra? 

Har ni varit på terminal 1? Om inte, ni har inte missat något! Finns inte mycket att välja på när det gäller mat och absolut INGENTING för barn. 

Ska inte återberätta dessa timmar i detalj men här kommer lite punkter:

- jag hade baggagevagn OCH dubbelvagn och blev erbjuden hjälp tre gånger på hela dagen 
- fransoserna på restaurangerna var alla så arroganta som bara fransmän på CDG kan vara (vad är det med denna flygplats?!)
- bara Mc Donalds hade barnstolar 
- mannens flight var försenad 30 minuter och den sista timmen ville jag bara lägga mig ner och gråta 
- tjejerna var riktigt stjärnor! Jag kan alltid lita på dem när det gäller 

Här sitter mina resekamrater och äter lite fruktpuree:


Tillslut kom han i alla fall och vi kunde åka vidare mot norra Frankrike dit vi kom fram 15 timmar efter det att vi åkt hemifrån... 

Igår var det dags att åka hem igen. Jag förstod att dagen skulle bli lång när Amaya börjar kräkas när vi lämnar hotellet. Väl på flygplatsen får vi reda på att flighten är överbokad och att det är 10 andra stand by passagerare som alla har företräde framför oss. Här nånstans börjar jag tappa tålamodet.. 
Vi får trots allt gå till gaten där vi får veta att det är pas la peine, inte ens chans att vi får åka med. Känner mig helt uppgiven och vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Ännu en dag på flygplatsen klarar jag inte av. 




Som ett mirakel så måste vi har träffat the employee of the year på denna flygplats som låter oss få åka via Köpenhamn fast vår biljett egentligen inte tillåter det. Äntligen är vi på väg bort från denna flygplats! 

Den här gången sover båda innan take off och jag får ett "bravo" från business killen i sätet brevid. Precis när vi lyft så börjar alla lamporna i kabinen slås av och på, och det kommer konstiga ljud ur högtalarna. Jag märker att vi slutat stiga... Efter ca 5 minuter får vi veta att det var problem med elen i kabinen men att det borde vara ok nu och vi kan fortsätta mot Köpenhamn (tack gode gud!). Men flygrädda jag tyckte inte att detta var särskilt roligt... Men den underbara kabinpersonalen hjälpte mycket! Vilken personal SAS har, så hjälpsamma allihop! 

På väg ner mot Köpenhamn får jag reda på att det är samma plan som ska vidare mot Arlanda. Great... Självklart innebär det en försening på en timme så att de kan fixa elen. Och ingen mat hade vi fått på flyget heller, den var slut när de kom till vår rad..

När vi äntligen landade på Arlanda hade båda tjejerna somnat, var tvungen att väcka dom så att vi kunde gå av. Stackars Amaya fick gå, och långt var det innan vi fick tag på en baggagevagn. Men bagaget fick vi (oväntat!) och utanför väntade morfar! 17.30 var vi hemma igen och då började Ainhoa kräkas...




Igår tänkte jag aldrig mer, men känner mig alltför väl. Finns så mycket platser och personer att besöka att vi säkert är på väg snart igen!!


1 Ellinor:

skriven

Usch, vilken mardrömsresa, men så bra det gick tillslut ändå. Även om man kanske helst bara skulle vilja lägga sig ner på golvet och gråta är det bara att bita ihop och gilla läget.
En extra eloge till både tjejerna och flygplatspersonalen.
Hoppas att detta inte avskräckte dig allt för mycket utan att ni faktiskt vågar ge er ut och resa snart igen.
Kram

Svar: Ja man har ju inte sa mycket val! Och inget blir ju battre av att man blir irriterad. Men det var pa gransen nagra ganger.. Nu kanner jag mig nastan redo att ge mig ut igen! ;) Resa ar ju sa underbart trots allt. Kram
ParisLisa

2 Mikaela:

skriven

Bra jobbat Lisa!!!
Kram

Svar: Tack vannen!
ParisLisa

3 Jenny:

skriven

Jösses! Men man får vara glad att flickorna var så duktiga (och att det finns folk på flygplatser/flybolag som den som fixade chp-flighten). jag förstår att du tänkte "aldrig igen", men tänker också att tjejerna kanske blir mer vara också, så att det går bättre? I alla fall. Snyggt jobbat av dig! Jag hoppas du fick ett varmt bad och ett glas vin eller något när du kom hem, för det var du värd! :)

Svar: Tack Jenny! Och tjejerna var verkligen toppen. Amaya ar ju sa van och nar Ainhoa kan ga sa tror jag det blir lattare. Nu blir man ju sa last, vill ju inte satta ner henne pa skitiga golv.. Men snart ar vi nog pa vag igen!
ParisLisa

4 Mammatea:

skriven

Bra jobbat!

Svar: Tack!!
ParisLisa

5 Christine&Paris:

skriven

Fy vilken mardrömsresa! Det finns inget värre än sådant när man är trött, hungrig och dessutom har två små barn att ta hand om. Cred till dig!
Vad är det de säger när man ska föda sitt andra barn? Det brukar gå smidigare andra gången ;)

Svar: Tack Christine! Du kanner ju till terminal 1.. Min favoritterminal ;) Tror absolut att det gar smidigare nasta gang, varre kan det val nastan inte bli??
ParisLisa

6 Bella:

skriven

Vilken resa! Wow så stark du är, modig som ger dig av ensam...

Ville kommentera på ditt amningsinlägg men det verkar vara nått strul, finns inget kommentarsfält.
Ja, på temat amning skulle jag kunna skriva en roman. Så mycket känslor, åsikter. Synd att du inte publicera inlägget då, tror du hade fått pepp från många som känner likadant men inte vågar prata om det. Amning är så personlig och nästan heligt. Jag kämpade också med pumpning, mjölkstockning, en bebis som inte orkade suga, blandade med ersättning de första tre månaderna sen när det väl fungerade smärtfritt runt 4 mån och jag var glad så började åsikter om att sluta. Jag hade nog fått sova lite mer om jag slutat nattamma typ ett år tidigare. Långtidsammade tills 22mån men om det någongång blir ett till barn funderar jag på att bara amma 6-9 mån för att bli mer jämställd och mindre fast.
Kram

Svar: Tack Bella! Det är ju så kul att resa!
ParisLisa

7 Jenny / Ekomamma i stan:

skriven

Bra jobbat!

Själv missade vi flyget hem från CDG nu i somras. INTE roligt. Såg framför mig hur vi tvingades åka tillbaka in till Paris och fixa boende för natten, men vi hade tur och kom iväg samma kväll. Då tänkte jag att den här turen gör vi inte om, men tur att man glömmer snabbt...

Svar: Tack!
Hur mycket jag än älskar Paris så är det inte ett kul ställe att fastna på med barn.. Förstår dig precis!
ParisLisa

8 Isabelle:

skriven

Puh. Vilken pärs. Jag hade aldrig vâgat göra samma. Vi har rest mycket; och när vi varit 2 föräldrar och 1 barn har vi ändâ hälften av gângerna tyckt att det varit jättetufft. Vi är sâ fega att vi har lite grundregler nu: 1) Flyga österut längs tidzonerna hellre än västerut 2) Max 3 timmar per transportmedel/dag 3) Connections med goda marginaler 4) Checka in pâ flygplatshotellet om man kommer fram efter 18:00 typ 5) Inga jättetidiga eller sena flighter, men med bil gillade vi att köra om kvällen... 6) Hyra barnvänlig lägenhet hellre än hotell om man ska stanna längre o s v... SAMT att vi försöker resa lite mindre och faktiskt väljer billigare, familjevänligare hotell, det enda som blivit billigare ;o) 7) Vi köpte flygstol till ettâringen under längsta resorna, ibland bortkastat, ibland gudomligt.

Svar: Grejen är att man tycker det är tufft med en, det är ju det! Men har man två och älskar att resa, ja då vågar man. Du med, det lovar jag.
En extra flygstol är verkligen ett plus! Vi har ofta haft turen att få det ändå, men nu var det ju fullt.
Måste säga att båda våra barn är väldigt anpassningsbara och väldigt bra när det verkligen gäller, det hjälper mycket!
ParisLisa

9 Anna (Sthlm):

skriven

Oj, vilken pärs! Skulle nog inte våga åka standby med barn. Å andra sidan var det ju inte det som var det som orsakade problemen. Antar att du var lite arg på din man som missade planet...

Svar: Lite arg var jag nog... ;) men känner honom ganska väl. Inget ovanligt att sånt här händer..
ParisLisa

10 Miss Agda- Småbarnsliv o Endorfiner:

skriven

Låter jobbigt, men precis som du gjorde, så brukar man ju överleva. Fast att tjejerna dessutom skulle kräkas.. vilken maximal otur.
En erfarenhet rikare, grattis :) Och nu är du (ännu) lite mer rutinerad till nästa gång.
Kram

Svar: Absolut! Och visst överlevde jag, och lärde mig massor ;) kram
ParisLisa

11 Solli:

skriven

Oh nej..vilken mardröm :-(
Men tänk..vilka små söta änglar du har som var duktiga och skötte sig under hela den här tiden :-)

Bisous,

Kommentera här: