Tiden går...

Sen vi hördes sist så har det hänt en hel del. Vi har hunnit känna både lycka och sorg och ännu en gång blivit påminda om att det viktigaste vi har är varandra. 

Utöver det så har vi tittat på en massa fotboll. Ätit lunch i solen. Skrattat. Fixat både brownies och äppelsmulpaj. Varit på fotoutställning. Drömt om en svensk sommarstuga. Bestämt att jag ska ta upp ridningen igen efter sommaren. Konstaterat att det inte funkar för oss att ha en hund fast de är söta. Funderat över bloggens framtid. Frågat oss när den där pusselbiten som saknas ska falla på plats. Och jag har haft på mig den fina mexikanska klänningen, bara för att det var ett speciellt tillfälle som jag inte vet när det kommer igen. 


Och under hela den här tiden har jag knappt tagit några foton....



 








1 Tonci:

skriven

Jag önskar vännen att den ovannämnde pysselbiten faller snart på plats för er, ni är så värda det.

Kramar

2 Marie:

skriven

Styrkekram till er!

3 Sara:

skriven

<3

4 Ellinor:

skriven

Vad är det man säger...störst av allt är kärleken!

Det finste som finns är att ha någon vid sin sida som alltid finns där i vått och torrt. Samt att själv vara denna viktiga person för någon annan.

Stor kram

5 Mamma:

skriven

Hej Gumman! Du är så fin i den klänningen så den hoppas jag att du får använda ofta. Pajen ser väldigt god ut. Kramar Mamma

6 Emelie:

skriven

Du vet verkligen hur man får livet att låta så värt att leva. Och det är det ju, på alla sätt och vis. Du skriver så fint och romanstiskt om enkla saker och det gör mig glad. Vad kul att du ska ta upp ridningen! Visste inte att du hade ridit men det har jag med och jag kan sakna det massor, massor. Finns där något bra sätt att lösa det på i Warszawa?

Kommentera här: