Parislisa

Alla jobben som jag sökte var inom flygbolag eller affärsresande, grupper hade jag fatt nog av. Jag fick komma pa intervju pa alla fyra. Den här gangen kunde jag tillräckligt med franska för att inte behöva lära mig svaren utantill men den var väldigt langt ifran perfekt... Jag jobbade lördagar pa det „hemska stället" och kunde ga pa intervjuer pa mandagar. Lika nervös varje gang. Tänk om jag inte hittar? Tänk om jag inte förstar vad de säger..

Döm om min förvaning när jag erbjöds alla jobben. Lilla jag, som nästan inte kunde prata franska! Valde att ta jobbet hos BTI, samma arbetsgivare som jag haft i Stockholm. Jag skulle jobba som affärsresesäljare pa en bank. Var sa lycklig!! Killen som gav mig förtroendet och anställde mig är nu personalchef pa företaget som jag jobbar pa idag, jag är honom evigt tacksam! Sa upp pa det hemska jobbet, de brakade lite, försökte hävda att jag inte hade rätt att sluta men hade faktiskt ingen rätt att halla mig kvar. Det var med otroligt lätta steg som jag gick därifran efter sista arbetsdagen.

Nya jobbet var kul och utmanande. Jag pratade i telefon hela dagarna... pa franska! I början var jag rädd att chefen skulle fa klagomal "vem är det ni anställt som inte pratar franska?" Men det gick bra. Det var sa snälla och förstaende hela bunten och de älskade min brytning "ah, j'adore votre accent". Jag tror nog att det var mer än en „accent". En gang erbjöd jag en elektrisk biljett istället för en elektronisk biljett....

Att fixa bokningar och biljtter var inga problem men jag kämpade med att första var de vill aka! Speciellt med tag, herregud ni anar inte hur manga sma ställen det finns i Frankrike som jag aldrig hört talas om. Jag minns även nagon som ville aka till Varsovie. Varsovie??? Vad sjutton är det för ställe?? Later som Versailles men dit kan man ju inte flyga! Fick be kunden vänta och fraga mina kollegor som gav mig flygplats koden WAW. Jaha, Warszawa, Warsaw... men säg det da! ;)

Trivdes väldigt bra pa det här kontoret. Mitt i centrala Paris, vid Operan. Bara 20 minuter med metron, la ligne 7, till jobbet. Och underbara kollegor! Rosa och Stéphanie är mina tva absolut bästa kompisar i Paris och dom lärde jag känna här. Pa luncherna shoppade vi vid Operan eller pa Boulevard des Italiens. Mycket shopping blev det. Eller sa at vi pa restaurang. Inga mer matlador här inte. Cheferna var väl inga höjdare här heller men jag började vänja mig, jag jobbade ju i alla fall med det jag gör bäst.

Ungefär efter 9 manader sa ringde telefonen pa kontoret en morgon. Lisa, det är till dig. Jag svarade att jag tar inte telefon idag, jag ställer ju ut biljetter. Men jag tror inte det är en kund fick jag till svar... Vadda inte en kund? Jag har ju aldrig gett det här numret till nagon. Jag tog i alla fall samtalet (tacka gudarna för det!). Hej Lisa, jag heter Valérie och ringer fran TQ3 Travel Solutions. Du kanske har hört att vi ska öppna ett kontor i Paris ? Eh... jo visst har jag det (not!). Vi undrar om du vill komma pa intervju hos oss? Vad svarar man pa det? Jag som inte ens hade sökt nagot jobb. Men det klart jag tackade ja!

Jag var fortfarande helt förvirrad när jag kom till intervjun. Visste ju inte riktigt vad jag gjorde där. Inte var det mycket till intervju heller, de var mest dom som pratade och salde sitt företag till mig. Nytt kontor i La Défense, senaste teknolgin och en riktigt spännande utmaning. Fick till slut ett dundererbjudande med bättre villkor, bättre lön och en väldig välkomstbonus som tack för att man tog risken att vara med fran början, utan kunder.

Jag älskade varje sekund pa nya jobbet. Vilken grej att vara med fran början. Vi var ett litet team som blev valdigt tighta, även med ledningen och vi gjorde verkligen bra grejor. „Snodde" viktiga kunder fran jättarna i branschen! Det här var 2004, och jag är fortfarande kvar. Har väldigt svart att se mig själv nagonstans än pa företaget som trodde pa just mig, och som sökte upp mig, och där jag jobbat pa nästan varena avdelning. Vilka erfarenheter jag fatt därifran, bada bra och daliga men alla har de gjort mig starkare. Tog flera ar innan jag fick reda pa varför det kontaktade just mig. Ibland lönar det sig att jobba hart. En chef pa BTI som var en av dom som startade upp TQ3 hade hört att det pratades positivt om mig och bestämde sig helt enkelt för att försöka fa med mig till nya företaget.

Privat sa hände det en massa grejor under samma period. Vi bodde kvar i samma lilla lägenhet som blev mindre och mindre för varje dag... Men det viktigaste handlade om helt andra saker.... Underbara saker som frieri och bröllop, men det far bli en annan historia. :)